En kris kan bäst förstås som en situation där vi överväldigas av starka negativa känslor och inte har någon handlingsberedskap att sätta in. Exempel på sådan är sorg vid förlust, olyckshändelse, uppsägning från arbetet, nära anhörig som drabbats av sjukdom etc. När man talar om kriser brukar man skilja på de som är kopplade till yttre oväntade traumatiska händelser, och de som räknas som en naturlig livsomställningsprocess, t ex pubertetskris eller 40- års kris. Vare sig det rör sig om utvecklingskriser eller kriser som är kopplade till den yttre miljön är kriser något som hör till det normala livet och som vi måste lära oss att handskas med. Beroende på vår psykiska mognad och inre stabilitet hanterar vi kriser olika. Symtom vid kris liknar de vid depression; nedstämdhet, känsla av hjälp- och hopplöshet, handlingsförlamning, svårighet att fatta beslut, ångest, koncentrations- svårigheter etc. Ju djupare och allvarligare kris, ju kraftigare symtom.